Sagan om Linda

Kom just hem från min käraste vän Mimi som bor så nära mig. Springer bara över i mina Guatemalahippie-byxor och foppatofflor och har alltid otroligt minnesvärda & mysiga kvällar hos Mimsan. Vi behöver egentligen inte göra så mycket. Tiden bara flyger iväg & man kommer på sig själv med och tänka "Fan vad jag har det bra & vilken underbar människa jag tillbringar kvällen med!" . Det var ungefär det vi pratade mycket om också, att uppskatta nuet och sluta känna att det hela tiden fattas någonting. Så skönt när man bara känner igen sig & kan prata om allt sånt som jag tror alla tänker på dagligen. Idag var en bra dag.

Här kommer några finfina bilder från vår fantastiska resa. Längtar tillbaka något ofantligt.

Jisses vilken dag. Sov hos min syster som flyttat ut på landet med hela sin familj. Imorse bar det sedan av därifrån för att åka till Stockholms universitets välkomstdag. Mötte två fina vänner från min tid i Spanien, Rickard & Manú och lite andra trevliga framtida studenter. Hann träffa finaste Malin & Axel där med som redan börjat plugga. Det var ruskigt mycket information att ta in men spännande var det. Därefter sprang jag vidare för att möta upp tjejen som äger lägenheten jag förmodligen ska flytta in i från den 1 mars. Det var en liten enkel studentetta i Lappkärsberget. Den är ku extremt liten men mysig, med kokvrå, badrum och galet fin utsikt över stan. Därefter läser jag mejlen och inser att mitt jobb har bjudit med mig på en resa till Disneyland Paris i mars. Helt galet vilken intensiv dag. Nu ska jag hem och hälsa på pappas flickvän som varit & hälsat på sin familj i Brasilien och äntligen kommit hem.

Tack för mig!

"Allting handlar om relativitet
Man jämför sig och mäter, om så i hemlighet
Men om vi slutar mäta oss med de som har det bäst
Skulle vi nog märka, vi lever i en fest

Jag har det bra idag"

Go to work, get married, have some kids, pay your taxes, pay your bills, watch your tv, follow fashion, act normal, obey the law and repeat after me: I am free.

Ibland önskar jag innerligt att jag var ett litet barn igen. Tänk att bara roa sig hela dagarna och att slippa alla livsbekymmer. För fy vad svårt det är att besluta sig i livet.

Den här boken har jag precis börjat läsa. Titeln på boken är en sådan fråga jag ställer mig var och varannan dag. När börjar det riktiga livet? Man väntar alltid på en förändring eller någon slags överraskning som ska förändra hela ens vardag. "Nej men nästa vecka blir det mindre stressigt på jobbet, när jag köpt dem där tightsen på hm DÅ har jag hittar min stil ..." osv... När ska vi sluta förbereda oss & vänta på något bättre och istället börja LEVA och njuta av livet?

Gick upp vid 06.20 idag för att åka till mitt ena jobb. Kikar ut genom fönstret och det är dött och mörkt som i graven. Tar sedan buss & tunnelbana till jobbet tillsammans med en massa andra med bister och irriterad uppsyn. Det är kallt som fan o fortfarande lika mörkt när jag sedan anländer till jobbet. När jag slutar om några timmar har nog solen redan gått ner och det blir ännu lika mörkt och dystert. Nej, jag kan verkligen ifrågasätta varför man egentligen bor här uppe i Norden under den här tiden på året. Jag älskar snö, att åka skidor/ längd/ skridskor/ pulka och fira jul & nyår! Men det kan jag sysselsätta mig med under en månad på året och under resten av året kan man ju faktiskt befinna sig någon annanstans i världen. Det är ju nästintill helt imponerande tycker jag, att alla står ut med alla dessa mörka vintermånader. För när man åker utomlands och inser hur mycket bättre man mår, både psykiskt & fysiskt av solen, så börjar jag ju starkt överväga att flytta utomlands. Men just nu är det snarare läge att "ta tag i sitt liv" som alla tjatar om på den här sidan av jordklotet. Ja karriären, plugget, jobba.... Ja, vad ska det annars bli av mig?

To see a world in a grain of sand and a heaven in a wild flower
Hold infinity in the palm of your hand and eternity in an hour

Nu sitter jag på tåget från Köpenhamns flygplats till Stockholms central där jag unnat mig både första klass & Mannerströms trerätters. Ville verkligen skratta högt när jag satt här i min egna kupé med räkröra, fritt internet, kaffe/te & frukt. Jag tackar mamma för detta då det var en väldig lyx efter två månaders boende på enkla hostel med rätt ensidig, billig kost. Det var det så värt efter detta äventyr. Vi har haft det så galet jäklarns bra & vi har egentligen inte alls varit med om någonting negativt alls. Resan har helt enkelt varit över våra förväntningar på alla sätt och vis. Vi har nog både lärt oss ett & annat om oss själva, varandra & för att inte tala om vad man har lärt sig om en helt ny och främmande kontinent. Jag är så grymt tacksam för denna resan. Den blev helt oförglömlig. OCH om det är något jag har lärt mig så är det att vi ska vara så tacksamma för det vi har i Europa, i Sverige, där hemma. Att vara helt fri som man nästan ser som en självklarhet är inte överhuvudtaget givet i ex. Kuba. Vi borde verkligen vara så mycket mer tacksamma över friheten & alla möjligheter vi har!