.
Lulu & The Lampshades
Two bottle whiskey for the way
And I sure would like some sweet company
Oh, I'm leaving tomorrow. What do you say?
You're gonna miss me everywhere,
You're gonna miss me when I'm gone
I've got my ticket for the long way 'round
The one with the prettiest view
But it sure would be prettier with you.
You'll miss me by my talk
You're gonna miss me when I'm gone
I've got my ticket for the long way 'round
These feet weren't built to stay too long
And I'll go there on my own
But you'll miss me when you're home
It's for you, dear, that I sing this song
2011
Så jävla vackert.
Karin Boye
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger. Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
Nothing else matters
Couldn't be much more from the heart
Forever trusting who we are
And nothing else matters
Never opened myself this way
Life is ours, we live it our way
All these words I don't just say
And nothing else matters
Trust I seek and I find in you
Every day for us something new
Open mind for a different view
And nothing else matters
Jan Stenmark
City & colour
'cause that's what you deserve
You sacrifice so much of your life
In order for this to work.
While I'm off chasing my own dreams
Sailing around the world
Please know that I'm yours to keep
My beautiful girl
When you cry a piece of my heart dies
Knowing that I may have been the cause
If you were to leave
Fulfill someone else's dreams
I think I might totally be lost
You don't ask for no diamond rings no delicate string of pearls
That's why I wrote this song to sing
My beautiful girl
Inspiration; Monet
Art inspiration
Inspiration
.
.
Monteliusvägen
Det är en otroligt vacker dag och solen skiner då jag vandrar på de små gatorna på Södermalm, där många platser har en lång historia som alltid har intresserat mig. Jag promenerar den branta backen upp längs de gamla husen, mot Monteliusvägen. Jag kan höra fåglarna kvittra som en typisk vacker vårdag. Jag börjar se en liten del av den vackra utsikten när jag kommer upp på höjden, och när jag äntligen når promenadstråket så blir jag alldeles häpen av den otroliga utsikten som jag möter. Jag känner mig så ensam och liten när jag blickar ut över panoramautsikten, samtidigt som den ger mig en känsla av behag och njutning. Man kan kika ut åt alla håll och se en stor del av Sveriges huvudstad. Framför mig ser jag det stora Stadshuset. I väster kikar jag ut mot Västerbron och i öster blickar jag ut över Gamla Stan. Alla platser som jag beskådar ger mig sådana minnen från min uppväxt i Stockholm. Mina föräldrar gifte sig i Stadshuset och jag har promenerat tusentals gånger i de små gränderna i mysiga gamla stan.
Jag fortsätter längs promenadvägen och jag möter mycket folk som också är ute och njuter av den vackra dagen. Jag möter några par som går hand i hand, nästan insvepta i en romantisk bubbla. Samtidigt möter jag människor som promenerar ensamma och kanske reflekterar över sina liv. Jag kan nästan känna ensamheten hos några som passerar förbi mig med sina tomma blickar. Jag promenerar också ensam för att klargöra mina tankar och granska mina känslor kring mitt liv just nu. Jag älskar att ta en promenad i lugn och ro här vid Monteliusvägen. Jag känner mig inte lika ensam när jag promenerar här, med den friska luften och vinden som viner. Jag har också en känsla av att jag kan dela ensamheten och tristessen med de människor jag möter längs vägen, utan att vi behöver prata med varandra.
Jag stannar ett tag och fortsätter promenera och blicka ut över staden, och jag tänker på alla personer som vandrar på Stockholms gator. Det slår mig också att man kan möta vem som helst här på Monteliusvägen, både gamla som unga. Men alla har vi kanske samma mål; att ta en promenad för att andas in den friska luften, reflektera en stund över livet och njuta av den fantastiska utsikten.