Sagan om Linda

It's got mountains, it's got rivers

 

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

 

Det är en otroligt vacker dag och solen skiner då jag vandrar på de små gatorna på Södermalm, där många platser har en lång historia som alltid har intresserat mig. Jag promenerar den branta backen upp längs de gamla husen, mot Monteliusvägen. Jag kan höra fåglarna kvittra som en typisk vacker vårdag. Jag börjar se en liten del av den vackra utsikten när jag kommer upp på höjden, och när jag äntligen når promenadstråket så blir jag alldeles häpen av den otroliga utsikten som jag möter. Jag känner mig så ensam och liten när jag blickar ut över panoramautsikten, samtidigt som den ger mig en känsla av behag och njutning. Man kan kika ut åt alla håll och se en stor del av Sveriges huvudstad. Framför mig ser jag det stora Stadshuset. I väster kikar jag ut mot Västerbron och i öster blickar jag ut över Gamla Stan. Alla platser som jag beskådar ger mig sådana minnen från min uppväxt i Stockholm. Mina föräldrar gifte sig i Stadshuset och jag har promenerat tusentals gånger i de små gränderna i mysiga gamla stan.

Jag fortsätter längs promenadvägen och jag möter mycket folk som också är ute och njuter av den vackra dagen. Jag möter några par som går hand i hand, nästan insvepta i en romantisk bubbla. Samtidigt möter jag människor som promenerar ensamma och kanske reflekterar över sina liv. Jag kan nästan känna ensamheten hos några som passerar förbi mig med sina tomma blickar. Jag promenerar också ensam för att klargöra mina tankar och granska mina känslor kring mitt liv just nu. Jag älskar att ta en promenad i lugn och ro här vid Monteliusvägen. Jag känner mig inte lika ensam när jag promenerar här, med den friska luften och vinden som viner. Jag har också en känsla av att jag kan dela ensamheten och tristessen med de människor jag möter längs vägen, utan att vi behöver prata med varandra.

Jag stannar ett tag och fortsätter promenera och blicka ut över staden, och jag tänker på alla personer som vandrar på Stockholms gator. Det slår mig också att man kan möta vem som helst här på Monteliusvägen, både gamla som unga. Men alla har vi kanske samma mål; att ta en promenad för att andas in den friska luften, reflektera  en stund över livet och njuta av den fantastiska utsikten.

Känns som jag totalt fumlar i mörkret. Det känns som att jag ligger vid ytan o kippar efter luft, och knappt lyckas hålla mig ovanför. 

Kom just fram till att 2014 egentligen har varit ett väldigt givande år på många sätt. Har åkt på flera otroliga resor till både Australien, Fiji, Holland, Grekland och tillbaka till mitt kära Spanien. Förutom det har jag kommit ännu närmre många nya och gamla vänner. Har blivit sårad och kanske sårat, men också möt någon speciell som jag hoppas på att få dela fler fina och roliga stunder med. Jag har bytt jobb för att, en gång för alla, prova mina vingar på annat håll även om det gjorde mig ont att lämna det gamla bakom mig. Jag har nog ändå vuxit mig väldigt stark under detta år, skulle jag vilja säga. Min bror har tagit studenten detta år, jag anmälde mig till tjejvasan för att förhoppningsvis klara tjejklassikern till nästa år & jag har fortsatt mina studier i både spanska och juridik. Vi får se vart vägen leder en härnäst.