Sagan om Linda

Förstör allt mer jävla människa!!!!!!!!!

Livet rullar på, sakta men säkert. Oftast går allt bra men ibland får jag världens dippar där jag bara försvinner och saknar dig så jag blir smått galen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller hur jag bete mig längre. Tiden läker alla sår brukar man ju säga....

Det spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas

Gör så jävla ont i mig

Skulle behöva springa in i en vägg, dö & återfödas igen

Idag var det exakt två månader sedan vi gjorde slut ... Och jag bor i typ en kappsäck med exakt alla min saker jag äger i flyttlådor/väskor/påsar. Men ändå mår jag bra. Bättre ön jG gjort på mycket länge. Men mest så när jag är med folk. Så fort jag är ensam blir jag filosof.

Ja, nu ska jag krypa ner i soffan & sussa. Auf wiedersehen

Påväg hem efter en givet rolig men smått hysterisk dag i backen...

Tanken svindlar mig och framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret,
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute.
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få.
vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då

Nej du måste finnas, du måste, Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav.
nej du måste finnas, du måste, Hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting, Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves.
Om du inte finns till vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slutet när döden.
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, Om du inte fanns

Nu är jag tillbaka i älskade Åre och bor hos min vän Amanda i säsongsboendet där hon bor! Riktigt ofräscht hör hemma hos dem hahaha, men socialt sätt så är allt dunderbra! Dem bor sju pers här & alla verkar asgoa :) På torsdag-mån jobbar jag och vardagen här går sin gilla softa gång med skidåkning & party. Nästa helg kommer även mor & bror min vilket ska bli awesome! Nu får man visa lillebroder vart skåpet ska stå!

So long ärthjärnor! (haha ta med kärlek... Ett gammalt kärt uttryck nämligen!)

Nu är jag på väg hem från Åre för att hälsa på familj & vänner i både Sthlm & Skåne faktiskt! Ska bli kul å träffa alla men kändes samtidigt typ deppigt att lämna Åre då jag bott här i 6 veckor nu & trivs som fisken i vattnet. Har haft några sjuhelsikes bra dagar med min vänner by the way! Grymt.

Simma lugnt...