Monteliusvägen
Det är en otroligt vacker dag och solen skiner då jag vandrar på de små gatorna på Södermalm, där många platser har en lång historia som alltid har intresserat mig. Jag promenerar den branta backen upp längs de gamla husen, mot Monteliusvägen. Jag kan höra fåglarna kvittra som en typisk vacker vårdag. Jag börjar se en liten del av den vackra utsikten när jag kommer upp på höjden, och när jag äntligen når promenadstråket så blir jag alldeles häpen av den otroliga utsikten som jag möter. Jag känner mig så ensam och liten när jag blickar ut över panoramautsikten, samtidigt som den ger mig en känsla av behag och njutning. Man kan kika ut åt alla håll och se en stor del av Sveriges huvudstad. Framför mig ser jag det stora Stadshuset. I väster kikar jag ut mot Västerbron och i öster blickar jag ut över Gamla Stan. Alla platser som jag beskådar ger mig sådana minnen från min uppväxt i Stockholm. Mina föräldrar gifte sig i Stadshuset och jag har promenerat tusentals gånger i de små gränderna i mysiga gamla stan.
Jag fortsätter längs promenadvägen och jag möter mycket folk som också är ute och njuter av den vackra dagen. Jag möter några par som går hand i hand, nästan insvepta i en romantisk bubbla. Samtidigt möter jag människor som promenerar ensamma och kanske reflekterar över sina liv. Jag kan nästan känna ensamheten hos några som passerar förbi mig med sina tomma blickar. Jag promenerar också ensam för att klargöra mina tankar och granska mina känslor kring mitt liv just nu. Jag älskar att ta en promenad i lugn och ro här vid Monteliusvägen. Jag känner mig inte lika ensam när jag promenerar här, med den friska luften och vinden som viner. Jag har också en känsla av att jag kan dela ensamheten och tristessen med de människor jag möter längs vägen, utan att vi behöver prata med varandra.
Jag stannar ett tag och fortsätter promenera och blicka ut över staden, och jag tänker på alla personer som vandrar på Stockholms gator. Det slår mig också att man kan möta vem som helst här på Monteliusvägen, både gamla som unga. Men alla har vi kanske samma mål; att ta en promenad för att andas in den friska luften, reflektera en stund över livet och njuta av den fantastiska utsikten.
Livet
.
