Sagan om Linda

Håkan, Håkan ... Tänk så mycket diskussioner det finns kring den här människan. Självklart både negativt och positivt. Själv låg jag på den negativa sidan för cirkus ett år sedan. Gud vad jag tyckte han var överskattad, fjantig och sist men inte minst; snubben kan ju inte ens sjunga! Jag förstod mig inte på allt tjat kring honom, och hysterin när man kollade på Allsång på Skansen och tjejerna stod längst fram och grät och skrek hysteriskt. Jag förstod inte, vad kunde vara så speciellt med honom?
Men sen så för någon månad sedan så klickade jag på tv:n här hemma, och just Håkan dök upp på skärmen. Jag tänkte på direkten "Nej inte den falsksjungande fjanten". Men jag lät ändå programmet stå på ... och jag blev helt tagen. Han bara stod där i sin svarta skinnjacka och visade upp sina gamla hoods i Göteborg. Han var så jordnära, gullig och så jävla äkta! Jag kunde inte låta bli att tycka om killen. Efter den dagen laddade jag ner några av hans klassiker, och med tiden hamnade de på ipoden och pumpandes i mitt öra under många bussresor.

Men jag var fortfarande lite skeptiskt mot honom ..... Visst, han har fina texter men den brutala hysterin kring honom, jag förstod den inte.
Men så nu, i Lördagskväll på Peace and Love var det äntligen dags för hans konsert på två timmar. Oj vad jag såg framemot den, eftersom jag en gång för alla ville skaffa mig en egen uppfattning om honom. Den där lilla skeptiska känslan låg fortfarande och gnagde i mitt huvud.
Men jag kan säga att det dröjde inte många minuter innan jag var som fastlåst. Jag kom på mig själv ett antal gånger med att stå med helt vidöppen mun, och jag släppte inte blicken ifrån honom på två timmar. Jag var helt stum, mållös. Redan vid låten Hurricane Gilbert så blänkte ögonen och vid sista extranumret så forsade tårarna. Vilken jävla känsla! Jag har aldrig sett något liknande. Med en sådan utstrålning, sammanhållning och fina ord mellan de underbara låtarna så höll han inte många i publiken stillastående.

Jag förstår er nu, ni hysteriska brudar längst fram på allsång på skansen. Jag såg förmodigen likadan ut där jag stod med stora ögon under den bästa konserten jag än så länge någonsin sett.

Med det här inlägget vill jag bara att människor ska förstå den glädje & kärlek han förmedlar och inte missuppfatta honom. Jag säger inte att jag är hans största fan eller att jag på något sätt känner honom, men han berör så otroligt, även om han inte kan sjunga (vilket många, även jag, tycks ha tjatat sig fast vid). Han är speciell, det är inge snack om saken. Ge killen en chans.

Peace, love and understanding.