Sagan om Linda

På google beskrivs ångest som ett sinnestillstånd som karakteriseras av rädsla eller oro, som ger kroppsliga uttryck. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet.
Kanske lite extremt att säga att jag har ångest i det här fallet, med tanke på dess besrkivning. Men så långt ifrån är det egentligen inte. Jag får någon sorts av panik inombords när jag tänker på allting! Spanienresan ska kännas som något kul, men för mig känns det också svinjobbigt. Jag kommer känna mig så jävla ensam, å jag kommer sakna mamma, pappa, Pontus, Alexandra, Rebecca, Milou, Mimi, Marco.... Mest i hela jävla världen. Hur ska jag hantera det nu, å dessutom den dagen jag sitter där på planet & förmodligen har gråtit floder å sagt hejdå till alla här hemma? Hur fan ska man hantera ångesten?! Kan någon jävligt vettig förklara det, tack, för jag har inte den blekaste....